Det finns många sätt att hämta kraft på, många källor att ösa ur. Både för att hantera vardagens påfrestningar och för att få uppleva något utöver det vanliga. Vi tar till oss metoder och filosofier från olika håll, och många låter sig gärna fascineras när det tycks uppstå kontakt med en högre verklighet. Mycket av det är säkert ren bluff eller masspsykos, men det går inte att förneka att det i vissa sammanhang händer verkligt spännande saker. Spännande och ibland lite skrämmande… Men vad är det för kraft vi verkligen behöver? Och hur visar den sig? Det mest genuina och livsförvandlande kanske inte alltid är det som smäller högst…
Kraft att bota – och att gå på vatten
Om vi ska tro berättelserna i Bibeln hände det också väldigt mycket omkring Jesus under de tre år man räknar med att han verkade. Människor blev botade från sjukdomar, befriade från handikapp och plågor och till och med uppväckta från döden. Och själva naturkrafterna fick underordna sig där Jesus gick fram. Det var helt tydligt att denne man var något utöver det vanliga!
Det hade funnits människor före Jesus som också gjort under och kraftgärningar av olika slag. De var profeter med en kallelse att predika omvändelse till Gud och att komma med uppmuntran och inge mod i svåra situationer. Men ingen hade gjort så mycket och samlat så stora skaror av efterföljare som denne Jesus. Ingen hade heller gjort så stora anspråk som han gjorde, på att verkligen vara någon utöver det vanliga.
I vår tid händer det fortfarande märkliga saker där budskapet om Jesus predikas. Rapporterna om stora och spektakulära under kommer visserligen oftast från mer avlägsna delar av världen, vilket möjligen kan verka lite misstänkt. Men även hos oss får läkare ibland skriva i sina journaler om oväntade tillfrisknanden, och det händer svårförklarliga saker även på andra områden i livet. Det verkar onekligen som om tron på Jesus är förenad med någon form av kraft.
Men frågan är om det är just den sortens kraft vi vill och behöver se manifesterad. Och i så fall varför.
Behöver vi se tecken?
De människor som levde i Israel på Jesus tid visste att det skulle komma en Frälsare från Gud. Och de visste att Guds sanna tjänare utmärktes av att de kunde göra under. Så, förutom de konkreta behoven som kom av en helt annan hälsovård än den vi har nu, behövde människorna se de under Jesus gjorde för att förstå att han var sänd av Gud.
Har vi samma behov idag? Behöver vi se Guds kraft i funktion på dramatiska sätt för att tro? Eller är det snarare vår ovilja att tro som hindrar Gud från att göra mer ibland oss? Ja, helt ärligt, hur många av oss skulle verkligen vilja se Guds kraft i funktion – och därmed bli tvungna att fundera över hur vi har det ställt med våra liv i relation till denna Gud? Är det inte istället ganska skönt om han håller sig lite i skymundan och inte stör våra cirklar och invanda rutiner alltför mycket?
Den som lever med stora behov, kanske i svåra plågor på grund av någon sjukdom, kan givetvis både önska sig ett under och verkligen bli hjälpt av ett. Att bli frisk – oavsett hur det går till – kan generera mer glädje och tacksamhet än all annan framgång i livet. Den som varit där vet hur det är…
Kanske kommer även en skeptiker till en punkt där Gud gärna får visa sig verklig genom ett sådant tecken? En hel del berättelser från människor i just den situationen pekar mot att det också är där Gud fortfarande griper in som starkast. När nöden är som störst och människan som svagast – och som mest öppen för att ta emot hjälp till och med från den Gud som man kanske dittills inte ens trott på.
Det större perspektivet
Så småningom tar livet ändå slut. Om vi får vara friska eller inte, om vi får uppleva någon särskild kraft eller inte – våra dagar är begränsade. Även de helandeunder som Jesus enligt berättelserna gjorde var bara tillfälliga, om vi ser dem på det sättet. De varade maximalt en normal livslängd. Och de döda han uppväckte lär senare ha dött igen, när deras tid var ute.
Det finns i den kristna tron ett större perspektiv. Ett vi inte kan bortse ifrån eftersom egentligen allt handlar om det: Vi ska leva i evighet! Det betyder att livet vi lever här, hur långt eller kort det än blir, bara är en högst begränsad del av hela vår tillvaro. Och hur vi lever det, kan då handla om något annat än enbart att uppnå högsta möjliga lycka. Kanske måste vi se Guds kraft ur det perspektivet för att alls upptäcka den. Det kan vara så att skillnaden framför allt finns just i uppståndelsen från döden. Om något verkligen gör skillnad så borde det väl vara det!
Många andra trosuppfattningar har också med en evig tillvaro som komponent, eller flera liv – eller både och. Det är över huvud taget få som tror att en människa bara upphör att existera efter döden. Men oavsett vad vi tror, är det svårt att helt lägga åt sidan hur vi har det här och nu. Detta liv är ju det enda vi ser och känner till, och vi behöver kraft för varje dag. Det vi kan få fatt på som påverkar nuet får helt naturligt stor betydelse, oavsett varifrån det kommer. Men frågan är då hur stor skillnad dessa andra kraftkällor kan göra i det stora perspektivet. Om det är så att vi ska leva vidare även när kroppen gjort sitt, då kanske det är bättre att lyssna till den som lågmält lovar gå med oss hela vägen – även om resten av livet blir tufft – än den som bara bländar med fyrverkerier av under och kraftgärningar.
Kraften som gör skillnad
I grund och botten handlar det här om tro. Vi kommer inte ifrån det. Tro på att det finns ett liv efter döden, och tro på att Någon älskar oss och vill ha med oss att göra där. Och att denne Någon också har makt att sätta bakom sina löften.
Ibland glimtar det till, och den som inte absolut måste bortförklara det kan ana Guds kraft i rörelse. Men det verkar som om Gud hellre går en annan väg i våra personliga liv. Jesus säger att Guds rike är inom oss som tror på honom. Och det beskrivs som en skatt vi har i bräckliga lerkärl. Det betyder att vi förblir svaga människor, som lätt går sönder och som får leva med begränsningar och svårigheter. Men skatten finns där, längst inne. Den skatt som mer än något annat handlar om att vara förlåten och ren, och att ha fått frid med Gud. Att ha hittat hem.
För den som inte känner av någon skuld, verklig eller inbillad, och som inte förstår vad det skulle spela för roll att ha frid med Gud, låter detta förmodligen som rent nonsens. Men för dig som kämpar med dåligt samvete eller svag självkänsla och kanske inte heller ser så mycket mening med ditt liv – eller som stelnat i bitterhet på grund av någon oförrätt – för dig är det just här det kan bli tydligt att Guds kärleks kraft att förlåta, befria och upprätta en människa är kraften som gör skillnad!
Var detta allt?
Jag måste erkänna att jag har haft problem med den här texten. Vem som helst kan ju inse att om Gud finns så handlar det om en ofattbar kraft som skapat och håller samman hela universum. Men borde då inte denna kraft märkas mycket mer i våra liv, inte minst bland oss som redan kallar oss kristna? Är det enbart en fråga om att bli upprättad och få sinnesro?
Detta är ett dilemma. Jag skulle för min mänskliga stolthet önska att Gud ville bevisa sin existens och överlägsna kraft lite tydligare. Då skulle alla ateister och tvivlare få stå där med skam, och jag slapp att bli idiotförklarad. Men jag ser att Gud valt denna andra väg, en mer diskret och försiktig väg där han inte med all den makt han besitter tvingar oss till underkastelse. Och jag tycker mig förstå att han lider mer själv över att behöva dölja sig för oss, än vad jag lider av att inte kunna bevisa min tro tydligare. Budskapet är ju att Gud älskar oss och vill ha gemenskap med oss. Men verklig kärlek kan aldrig tvinga oss att älska tillbaka, den kan bara locka oss att själva komma fram ur skuggorna för att följa med på vägen. En utsträckt hand (tydlig nog för dig som längtar), det är så långt Gud kan gå utan att göra våld på vår fria vilja.
Om vi vågar ta det där steget ut i ljuset, och tron på det eviga livet tillsammans med Jesus får fäste i oss, då verkar kraften också finnas där. Inte med automatik, och inte om vi vänder oss bort igen. Bara nära Jesus, med blicken på honom. Men det är alltså inte en kraft som bländar utan en som upprättar, ger mod och som gör det möjligt att uthärda allt. Detta är också vad Bibeln säger om Guds kraft. Att det inte är en kraft som gör oss osårbara för allt ont i den här fallna världen, men en som styrker oss så att vi kan orka med förföljelse och lidanden av olika slag. Och den gör det möjligt att mitt i alltihop känna både trygghet, glädje och tacksamhet. Och att ärligt uttrycka det! Märkligt nog verkar det många gånger vara just detta som öppnar omvärldens ögonen för att det finns en Gud som är med oss, snarare än de spektakulära undren – som Jesus faktiskt varnar för eftersom det i den sista tiden ska komma mycket som är falskt och inte från Gud:
”Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda. Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.” (Markusevangeliet 13:22-23)
(Läs några verser till här.)
