Med alla de problem som går att peka på, kan Bibeln ändå vara något mer än en mänsklig produkt? Jag lär inte kunna bevisa det, men om du vill följa med i några enkla resonemang kanske det visar sig att frågan trots allt är mer öppen än den ser ut att vara.
Förnuftet – vän eller fiende?
Det är här vi måste börja, tänker jag. Med en kritisk blick på vår egen förmåga att tänka logiskt och förnuftigt. En förmåga som vi i spåren av Upplysningen kommit att sätta väldigt högt. Och visst är det fantastiskt, allt det vi lyckats åstadkomma under de senaste århundradena. Med vetenskapliga metoder och strukturerat tänkande har vi kommit långt.
Men det finns en gräns för förnuftet: det kan aldrig förstå Gud! Som en direkt logisk följd av gudsbegreppet ligger att Gud i någon mån måste vara obegriplig. Han är den som har all makt och all kunskap, och vi har därmed – som skapade och underordnade – ingen möjlighet att veta och förstå allt, hur vi än försöker.
Det handlar dock inte bara om en oförmåga att förstå. Bibelns egen beskrivning av problemet är att vi också bär på en ovilja att förstå. Hur mycket kunskap vi än får som pekar mot Gud, dyrkar vi inte honom som Skapare. Istället bygger vi strukturer som vi själva har kontroll över och ”dyrkar” så dessa kunskapsbyggen som ett slags avgudar. Vi kan möjligen beundra vad den fantastiska Naturen har åstadkommit, men sedan är det stopp.
Det handlar alltså om attityd. Vi kan inte förstå allt men vi tror att vetenskapen är på väg att föra oss dit, till full kontroll. Därför tycker vi inte att vi behöver Gud. Och därmed har det förnuft som vi fick för att vi skulle undersöka skapelsen, se hur fantastisk den är och söka Skaparen bakom den, blivit det som istället leder oss bort från Gud och isolerar oss bakom våra stängda dörrar.
Och hur gör då en älskande Gud som vill återupprätta den brutna kontakten med sin skapelse? Han måste hitta en väg förbi människans inbillade klokhet, direkt in till hjärtat hos de människor som faktiskt längtar och söker. Kan den vägen gå genom en bibel som vilar på så lösa grunder som den ser ut att göra? Häng med här så tar vi en titt på argumenten för och emot.
Argument 1
”Bibeln kan inte vara Guds ord därför att den så tydligt är skriven av människor, med just sådana fel och brister som kännetecknar mänskliga verk.”
Det kan låta som ett bra argument, men hur vet vi att detta inte är något Gud helt enkelt ”köper” därför att han hellre vill samverka med oss än bara styra våra liv från ovan?
Tänk efter hur alternativet hade sett ut: För att budskapet skulle komma fram i oförändrat skick hade Gud varit tvungen att antingen tydligt diktera eller styra skribentens penna. Men varför då alls gå genom människan? Då kunde ju Gud lika gärna låta en färdig bok falla ner från himlen. Eller kanske ännu hellre låta oss höra hans röst dundra, var och en på sitt eget språk, begripligt i varje tid.
Men hur attraktivt hade det varit? Att aldrig ha något handlingsutrymme, aldrig några frågor att fundera över, ingen gråskala, inga egna val och beslut. Bara diktat: Gör si! Gör så! Gör absolut inte det och det…! Och dessutom, skulle jag som människa verkligen stå ut med att ha en så direkt kontakt med en helig, allsmäktig Gud? Kan vi ens föreställa oss hur det skulle vara? Ett genomgående tema i Bibeln, om man ska tro dess egen berättelse (vilket här visserligen blir cirkelresonemang), är att Gud måste dölja sig för oss så att vi inte går under. Ljuset skulle helt enkelt bli för starkt annars.
Sammanfattningsvis: En Bibel som så uppenbart är skriven och förvaltad av människor kan tyda på att Gud bara är en idé. Men det kan också tyda på att Gud ger oss stor frihet och vill umgås med oss mer som en vän än som en diktator. Samt att han är rädd om oss.
Argument 2
”Bibeln kan inte vara Guds ord därför att den i många stycken är motsägelsefull och svår eller helt omöjlig att förstå på ett entydigt och logiskt sätt.”
En förutsättning för att vi ska kunna förstå budskapet är givetvis att detta har förts vidare från originalkällan utan störningar. Nu vet vi att det inte är så, vilket i sig kan vara en tillräcklig orsak till problem. Men det finns mer!
Bibelns egen berättelse om människan (cirkelresonemang igen men ganska förklarande) är att vi har ett grundläggande problem med kunskap. Redan i början av första Moseboken berättas om kunskapens träd på gott och ont. Ett träd med frukt som det inte var meningen att vi skulle äta. När vi ändå gjorde det, öppnade själva olydnaden vägen för allt det onda vi ser omkring oss idag. Myt eller historiska fakta? För de flesta är det inte ens en fråga att ta på allvar. Men det är mindre viktigt vilket, huvudsaken är att berättelsen säger något väsentligt om oss och förklarar mycket av vår problematik. För visst har vi problem med kunskap – säg mig ett enda tekniskt framsteg som inte samtidigt inneburit bättre levnadsvillkor och mer effektiva vapen eller förstörd miljö…
Jag skrev inledningsvis att Gud söker andra vägar in till oss än genom ”vishet”, eftersom vi använder vårt förnuft fel. Detta är också en anledning till att Gud, så som jag förstår det, medvetet låtit Bibeln bli svårgenomtränglig. Det är meningen att de som enbart söker efter förnuftsmässiga skäl att tro, eller inte tro, ska villa bort sig i texterna. Medan du som verkligen längtar efter att finna Gud ska kunna göra det.
”Det står ju skrivet: ’Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.’ Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.” (1 Korintierbrevet 1:19-21)
”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.’” (Matteusevangeliet 11:25)
Sammanfattningsvis: Att budskapet i Bibeln är svårt att greppa kan tyda på att den är ett dåligt genomtänkt mänskligt verk. Det kan också tyda på att Gud vet precis vad han gör och medvetet vill slå undan benen på dem som tror de är kloka i sig själva, samtidigt som han är tillräckligt tydlig för att de som verkligen söker och längtar ska kunna finna honom.
Argument 3
”Bibeln kan inte vara Guds ord därför att den i många stycken strider mot vad modern forskning kommit fram till. Både vad gäller naturvetenskapliga och historiska fakta.”
Detta är kanske det starkaste argument som finns mot Bibeln och hela den kristna tron. Frågan är bara om det är starkt nog.
Historiekritik
I kapitlet Hur Bibeln kom till skriver jag om textkritik som ett av verktygen att hitta tillbaka till en originaltext när det bara finns ett antal olika kopior tillgängliga. Alla forskare är inte överens om metodernas tillförlitlighet, men rätt använda kan vi nog anta att det går att komma ganska nära sanningen.
Det finns också en så kallad ”högre kritik”, där man ser mer till innehåll och författarskap. Vem skrev? När skrevs det? Och vad säger andra källor om vad som kan vara historiska fakta? Här är det viktigt att veta att man ofta är ute på betydligt tunnare is och att det bland forskare råder stor oenighet.
Framför allt är det bristen på arkeologiska bevis som talar emot Bibelns äldsta berättelser. Kan man inte gräva fram något som tyder på att patriarkerna Abraham, Isak och Jakob har existerat ligger det nära till hands att se dem som mytiska gestalter. Finner man inga rester av ett stort folk som varit slavar i Egypten och därifrån under 40 år vandrat genom öknen på Sinaihalvön till det land som Gud ville ge dem, är det lätt att avfärda hela berättelsen. Och dyker det inte upp några spår efter de mäktiga israelitiska kungarna David och Salomo, kan då dessa vara annat än ett senare påhitt i syfte att bättra på den nationella stoltheten hos ett fördrivet och förtryckt folk?
Resonemanget kan verka rimligt, men rent vetenskapligt är detta en problematisk inställning. Att låta bristen på bevis vara bevis på motsatsen. Hur vet vi att vi letat på rätt ställen? Uppenbarligen gör vi ofta inte det, något som blivit tydligt under senare år när arkeologer faktiskt hittar mer och mer som bekräftar Bibelns version av historien. Generellt kan vi säga att mycket av den bibelkritik som cirkulerar idag bygger på gammal forskning och är inte längre relevant.
En av de forskare som menade att vi alltid bör vara försiktiga med att förkasta Bibelns historieskrivning var arkeologen Dr Clifford Wilson. Han ansåg sig bland annat ha goda skäl att tro att Mose, tvärt emot vad en populär modern teori säger, verkligen skrev böckerna som bär hans namn. (creation.com)
Det finns alltså i högsta grad delade meningar när det gäller Bibelns historiska korrekthet. Antingen är i stort sett allt påhittat, eller så är i stort sett allt historiskt korrekt. Få forskare befinner sig dock i någon av dessa ytterligheter utan på en skala mellan dem. Om vi ska dra någon slutsats av detta bör den bli att det är för tidigt att avfärda Bibeln här. Det behövs tydligare motsättningar!
Bibeln vs Naturvetenskapen
Hur är det då med den påstådda konflikten mellan Bibeln och naturvetenskapen? Att konflikten ser ut att finnas där är helt klart, vi behöver inte läsa särskilt långt i Bibeln innan vi ser det. Men förstår vi då vad vi läser eller tror vi oss bara göra det? Tydligen finns det anledning att ifrågasätta förståelsen, för det är ett faktum att fler än en skeptiker och ateist i forskarvärlden blivit troende när de fått upp ögonen för vad det egentligen står i början av Bibeln.
Men hur skulle Bibelns påstående om att Gud skapat allt på sex dagar gå att få ihop med utvecklingslärans evolution under många miljoner år? Eller Guds ord: ”Varde ljus!” med en big bang? Här finns det två viktiga aspekter som vi måste ha med oss från början:
Först och främst är Bibeln inte en naturvetenskaplig rapport och ska inte läsas som en sådan. Då blir det fel direkt. Vi behöver förstå att om det finns en Skapare som vill berätta för oss varifrån vi kommer, då måste det vara ett budskap som kan uppfattas av alla människor i alla tider. Då är detaljer som Maxwells ekvationer eller Plancks konstant uteslutna. Det är ju först i vår tid som fysiker börjat förstå och kunnat räkna på universums lagar. Nej, informationen måste komma till oss på ett mytologiskt sätt, i bilder och liknelser som är tidlösa och mer universella.
Sedan måste vi också ha i minnet att naturvetenskap inte med nödvändighet ger oss hela sanningen om vårt ursprung. Vetenskapen har per definition begränsat sitt synfält, och vi kan inte veta säkert om vi fått alla detaljer rätt. Vad som ibland ser ut att vara en faktakonflikt kan alltså snarare vara en konflikt mellan olika världsbilder.
Hur är det alltså, stämmer Bibeln med naturvetenskap eller gör den det inte? Om vi ska tro kemisten och fysikern Allan Emrén, en av de naturvetare som blivit troende efter att ha insett vad skapelseberättelsen egentligen säger, då är svaret ett tydligt ja. (kunskapomgud.se)
Sammanfattningsvis: Det kanske tyngsta argumentet för att inte ta Bibeln på allvar verkar sjunka som en sten, i takt med att arkeologer hittar bevis för historieskrivningen och den moderna fysiken bekräftar Bibelns ursprungsberättelse. Det som ser ut som konflikter kan ofta handla mer om missförstånd och okunskap om vad som egentligen gäller.
Argument 4
”Bibeln kan inte vara Guds ord därför att den i vissa delar bryter så tydligt mot det vi ser som etiskt rätt. Detta tyder på att Bibeln måste vara ett verk av människor – med helt andra referensramar än våra egna.”
Det här argumentet är lite knepigt. Dels hänger det ihop med det första och andra argumentet. Vi kan alltså fråga oss om vi verkligen uppfattat budskapet rätt. Dels avslöjar det något grundläggande hos oss själva, nämligen att vi tror oss kunna avgöra vad som är etiskt rätt och fel. Om Gud finns, är det då inte han som bör stå för den saken? I praktiken blir det ju så att vi ”dömer” Gud – vilket i och för sig är helt i linje med Bibelns egen berättelse om det som är människans problem, att vi har sagt upp bekantskapen med vår Skapare och gjort oss själva till gudar.
Men det är inte fullt så enkelt som att Bibeln helt igenom skulle förmedla ett etiskt och moraliskt överlägset budskap och vi som läsare ha fel i allt vi kan reagera mot. Läser man noggrant visar det sig till exempel att många av våldsdåden i Gamla testamentet inte alls var godkända av Gud, fast det kan se så ut till en början. Och det blir tydligt att även om vi ser Bibeln som Guds ord är den också i viss mån människors ord. Den väjer inte för att ärligt berätta om människans svårigheter med att förstå och följa Guds vägar.
Med andra ord: Allt det som personerna i Bibeln tänker, säger och gör är inte bra. Det är ibland irrationellt och oförståndigt, och både rädsla och falskhet lyser igenom även hos dem som borde stå närmast Gud. Detta faktum kan ställa till det för oss som gärna skulle se att Bibeln var lite lättare att ”försvara”. Men det kan också bädda för att upptäcka ett av Bibelns största och mest befriande budskap, nämligen att Gud genomför sina goda planer trots alla våra misslyckanden!
Hur vi än vänder och vrider på det kommer vi dock inte ifrån att vissa saker i Bibeln är för svåra. De kräver helt enkelt att vi kliver ner från tronen och låter Gud vara Gud. Att vi tar ett steg tillbaka och vågar tänka tanken att vi kanske inte vet bäst ändå. Inte ens om det som har med våra egna liv att göra. Det är svårt. Kanske det svåraste av allt…
Sammanfattningsvis: Anstötlig etik i Bibeln kan tyda på att den är ett verk av människor med helt andra referensramar än våra egna. Det kan också tyda på att vi läser fel, eller att vi helt enkelt gjort oss själva till gudar och tror oss veta bättre än vår Skapare.
Summering – Har Gud bevarat sitt ord?
Så långt några av de vanligaste argumenten. Känner du dig övertygad? Förmodligen inte, men du bör i alla fall kunna se att de argument vi ofta hör resas mot Bibeln inte är särskilt hållbara. Det går inte att bevisa att Bibeln inte i någon mån är Guds ord, alltså finns möjligheten att den är det.
De mer extremt bokstavstroende brukar hävda att Gud har bevarat sitt ord intakt till minsta punkt och streck, åtminstone vad gäller grundspråken. Det man då ofta hänvisar till är den tolfte psalmen i Psaltaren, där det står: ”Herrens tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem för detta släkte.” Här har jag citerat från Svenska Folkbibeln. I Bibel 2000 har meningen: ”Du, Herre, ska bevara dem…” istället blivit: ”Herre, bevara oss, skydda oss alltid för detta släkte!” En helt annan betydelse, alltså, vilket visar hur svårt det kan vara att få varje ord exakt rätt i en översättning.
Men om det nu är Guds ord som avses i dessa verser, kan det ha funnits ett annat sätt för Gud att bevara sitt budskap intakt – även med budbärare som tillåtits att vara mänskliga, med allt vad det innebär? Kan det handla mer om andemening än om exakta formuleringar? Det skulle ställa till det för den som har svårt att greppa mer än ett tydligt svart/vitt regelverk men, ja, förmodligen får många av frågorna bättre svar med det synsättet. Det är inte heller någon ny tanke bland kristna. Snarare har den djupare, symboliska läsningen varit huvudfåran under större delen av kyrkans historia.
Naturligtvis kan inte Gud ha tillåtit hur stora variationer som helst, om vi nu antar att han på något sätt agerat ”redaktör” för Bibeln. Då hade till slut också möjligheterna att förstå ett underliggande budskap gått förlorat. Men Bibeln visar sig också vara mycket väl bevarad jämfört med andra antika verk. Det finns mångdubbelt fler avskrifter, så kallade textvittnen, och det totala antalet ifrågasatta stycken är lågt. Kanske är det faktiskt så att Gud trots allt haft ett finger med i spelet hela vägen…