Det finns frågor som väcker extra mycket ilska och fördömanden. I ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle är kanske anspråk på exklusivitet något av det allra värsta. Att bara ett enda sätt skulle vara det rätta. En tro, en väg. I det här fallet en enda väg till Gud. Att tro så är kanske okej, men den som gör det får räkna med att bli avskydd och marginaliserad.
Vissa delar av den kristna kyrkan väljer att ducka i den här frågan. Av taktiska skäl kanske, eller av övertygelse, tonar man ner betydelsen av de ord i Bibeln som hävdar att frälsning bara finns i tron på Jesus Kristus. Det handlar dock om en minoritet, och inom kyrkan menar många att gränsen för när man inte längre kan räknas som kristen går just här.
Nu skulle jag kunna resonera och argumentera för det ena eller det andra. Ser man historien ur Bibelns perspektiv är det mycket som blir logiskt även vad gäller uppkomsten av olika religioner och tro. Och att hävda åtminstone det fullt möjliga i att just kristen tro skulle kunna vara den enda sanna och rätta är inte svårt.
Men jag inser att förnuft och logik ändå når sin gräns här. I slutänden måste Gud själv övertyga varje människa om vad som är sant. Det enda jag kan göra, som kristen och medmänniska, är att berätta vad jag upplevt och tror mig ha förstått.
Jesus sa: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Johannesevangeliet 6:44)
Drar Gud i dig? Känner du att det händer något när du läser orden från Bibeln? Då är det dags att komma till Jesus och gå den här vägen tillsammans med honom. Den enda vägen som verkligen leder oss Hem.
”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)
”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apostlagärningarna 4:12)
