Ibland krånglar vi till saker i onödan. Det är förstås dumt. Men vissa saker som vi tror är enkla kan också behöva krånglas till, så att vi inser hur komplicerade de egentligen är.
Kommunikation mellan människor är kanske något av det svåraste som finns. Möjligheterna att missförstå är oändliga, hur tydliga vi än tror att vi är. Desto svårare blir det förstås om den som ville förmedla något varit död i flera tusen år och det enda jag har är en text på ett främmande språk. En text som dessutom inte finns i original utan bara i ett antal sinsemellan olika kopior.
Läsförståelse – inte så enkelt som vi tror
All läsning, oavsett ämne, sätter igång en komplicerad process i hjärnan som inte bara går ut på att sätta samman enskilda tecken till begripliga ord och meningar, utan också att förstå uttryck, idéer och sammanhang. Det är långt ifrån självklart att två personer läser in samma saker i en och samma text.
När det gäller Bibeln säger vissa människor så här: ”Jag läser precis som det står!” Och då menar de att de inte gör några egna tolkningar utan läser och förstår orden precis som författarna en gång avsåg att de skulle förstås. Men detta är, som vi snart ska se, svårt att veta säkert.
Översättning – en första tolkning
Problemet börjar i själva översättningsarbetet. Inget språk är helt statiskt, utan ords betydelser förändras i många fall med tiden. Vissa ord försvinner också helt, och förekommer de då bara på någon enstaka plats i textmaterialet kan det vara omöjligt att återskapa betydelsen. Det finns ett antal sådana luckor i Bibeln, där man antingen fyllt ut med det som ansetts mest sannolikt eller bara markerat med streck att man inte vet vad det står.
Men problemen handlar inte bara om att förstå enstaka ords betydelse, utan om att greppa hela idéer och sammanhang som uttryckts i en annan tid och kultur än vår egen. Det kan vara svårt nog om det bara gått några decennier, och nu handlar det alltså om uppåt 3500 år.
Slutsatsen blir oundvikligen att varje översättning också är en tolkning, mer eller mindre väl genomförd.
Att läsa – tolkandet fortsätter
Det är alltså sällan så enkelt som att vi läser ”precis som det står”. Ibland fungerar det nog, för allt är inte otydligt. Vissa saker är universella och så djupt mänskliga att de förmodligen aldrig förändras. Men i det stora hela påverkas vår förståelse av en rad faktorer. Några av dessa är:
– Vår egen livserfarenhet. Vi präglas av vår tid, kultur, bakgrund och språk. Och av den tolkningstradition vi är vana vid.
– Språkets komplexitet. Ord får i många fall olika betydelse beroende på sammanhang. Deras betydelse kan också glida och förändras över tid. Ytterligare en svårighet är att liknande uttryck kan förmedla olika budskap beroende på vilken litterär form det är fråga om.
– Ofullständig kunskap. Oavsett om det var Gud som talade och verkade i det vi läser, eller inte, så skedde det i tider och kulturella sammanhang som vi idag på många sätt är främmande inför. Vi vet inte exakt hur människor tänkte för flera tusen år sedan.
Sammantaget gör det här att varje läsare också är en uttolkare, som i viss mån förstår orden på sitt eget sätt. Och med stor sannolikhet skiljer sig förståelsen ofta från vad författaren hade tänkt sig. Detta är oundvikligt, och det enda vi kan göra är att försöka komma så nära den ursprungliga förståelsen som möjligt.
Men hur gör vi det? Alla har inte förutsättningar att forska i historien och att ta till sig olika synpunkter. Vare sig vi är troende eller icke troende hamnar vi lätt i olika diken. Den som avskyr Bibeln och Gud ser bara det som inte verkar stämma och förkastar allt. Den som tror kan vara så säker på sin tro att även det som uppenbarligen inte går ihop ändå tycks göra det.
”Sök och ni ska finna”
Vid sidan av att rent faktamässigt inhämta så mycket kunskap vi kan, är förmodligen ett ödmjukt, prövande sinne det bästa redskapet för att nå fram till någon slags sanning. Och mycket bottnar då också i vilken utgångspunkt och vilka ambitioner vi har när vi läser. Har vi enbart ett akademiskt intresse av antika texter? Vill vi förstå människans utveckling ur ett idéhistoriskt perspektiv? Söker vi information om historiska händelser? Och så vidare… Eller drivs vi av en genuin längtan att få veta om, och i så fall vad, världens Skapare vill kommunicera till oss? ”Sök och ni ska finna”, är vad Bibeln själv säger om saken. (Matteusevangeliet 7:7) Kanske är det verkligen så.
Oavsett utgångspunkt behöver vi vara medvetna om vilka processer som styr. Både oss som läser, dem som översatt, dem som sammanställt grundtexter och – inte att förglömma – dem som vill påverka oss genom att tvärsäkert tala om hur det förhåller sig med allt. Vare sig det är övertygade, bibeltroende kristna eller ateistiska vetenskapsmän som ropar högst.
Så här långt har det mest handlat om våra mänskliga förutsättningar, och om allt som egentligen talar emot att Bibeln skulle kunna ha någon övernaturlig källa. Men kanske slutar det inte här. Kanske finns det trots allt skäl att på allvar ställa frågan: Är Bibeln Guds ord?
